Svensk ordbok 2009, webbversion
verb utfäste utfäst, pres. utfäster
ut|fäst·er●(offentligt) lova
att göra ngt
ngt formelltkomm.regeringen utfäste sig att halvera arbetslöshetenutfästa sig att+V/SATSsedan 1512brev från landsfogden i finska Österbotten Kettil Påvalsson till Sten Sture med trohetsförsäkran (Grönblad)fornsv. utfästa sik
Subst.:vbid1-381985utfästande;
utfästelse