Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tfästa sig verb utfäste utfäst, pres. utfäster ut|­fäst·er●(offentligt) lova att göra ngt ngt formelltkomm.regeringen utfäste sig att halvera arbets­löshetenutfästa sig att+V/SATSsedan 1512brev från landsfogden i finska Österbotten Kettil Påvalsson till Sten Sture med trohetsförsäkran (Grönblad)fornsv. ut­fästa sik Subst.:vbid1-381985utfästande; utfästelse